Sveriges statsskick är en viktig, politisk fråga som inget av våra åtta riksdagspartier driver aktivt.
Vi kan i förbifarten få höra lite om det under valår, främst från vänsterkanten eller rättare sagt, BARA från vänsterkanten och Republikanska föreningen.
Sverige är ett land med en alldeles egen tolkning av demokrati. 6 av 8 riksdagspartier tycker att det ÄR demokrati att människor föds till Sveriges högsta ämbete, åtnjuter åtalsimmunitet och erhåller miljonbelopp i apanage, bär skor och väskor i 10 000 kronors klassen som ”arbetsuniform” samt lever i ett luxuöst parallellsamhälle långt borta från den verklighet vi andra delar.
Vi är många som tycker att det får räcka nu. Vi vill ha ett demokratiskt statsskick och jämna ut klassklyftorna som numer gapar avgrundsdjupa.
Många vill ersätta kungen med president. Men jag är inte riktigt säker på att president är det rätta valet och det beror på att Olof Palme avskaffade tjänstemannaansvaret i hemlighet på 1970-talet. Frågan togs aldrig upp till öppen debatt och röstades aldrig igenom av medborgarna.
Om Sverige inte tar ansvar och återinför det demokratiska tjänstemannaansvaret får byte till president inte den effekt många tror.
Då växlar vi bara från en kung till en annan.