Expo, ett nytt politiskt parti?

Den mänskliga dumheten är oändlig.

Vad tänkte Nya Moderaterna när de gav sig i lag med MP? Att samarbetet skulle löpa lugnt och sansat?

Kanske Nya Moderaterna är det sovande folket?

MP är tillsammans med Sveriges Förenade Kommunister ett extremistparti och har ingenting i en regering att göra. Ingenting alls. Långt över 80 % av Sveriges befolkning har valt att INTE stödja dem. Det hade varit på sin plats att Nya Moderaterna respekterade detta faktum. För all del, socialisterna också. 😉 (Socialdemokrater! Valet 2014 närmar sig och ännu har ni inte presenterat vem eller vilka ni ska bilda gemenskap med. Vänta inte längre, berätta nu).

De frågor MP brinner för är allmänna och tillhör inte dom. Tolkningen av samhället, världen & människan är till vis del deras egna samt de förslag på ”lösningar” som presenteras. Men mycket är hämtat någon annan stans ifrån. Men faktum kvarstår; merparten av svenska folket delar INTE MP´s världs- och människobild.

MP är i nära samarbete med Expo, en märklig stiftelse som numera finns representerad så gott som överallt i samhällsapparaten. Hur vore det om Expo klev fram i ljuset, presenterade sig för att sedan kandidera som ett eget politiskt parti? Hur många procent av rösterna skulle de få och från vilka samhällslager kommo de? 😉 Det kan vara dags, istället för att smyga runt bakom ryggen på folk och genom list påverka samhällsutvecklingen.

FP gillar också Expo. Se bara vad din EU-minister Birgitta Ohlsson har att säga här nedan. Hennes åsikter återspeglar väl vad det politiska partiet Expo tycker.

Skrivet av Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson i Expressen 2001-06-06:

Avskaffa Sverige!

Blågula fanor, rojalistiskt fjäskeri och fosterländsk glädjeyra. I dag på den svenska nationaldagen förväntas vi som goda medborgare att uppmärksamma vår nation.
De mest entusiastiska vallfärdar till hembygdsgårdar, sjunger nationalsången och firar som om det vore en nära släkting som fyllde 50. Men vad firas egentligen? Demokrati och öppenhet som präglar denna del av världen?
Ingalunda. Snarare ser vi en automatpatriotism och konservativt vurmande av nationalstaten. Trots att slumpen avgör var en människa föds, att nationalstaten sällan är den perfekta beslutsnivån och att världen blir mer globaliserad håller mänskligheten krampaktigt fast i nationen.
Fenomenet har avigsidor. ”Nationalism är en barnsjukdom, mänsklighetens mässling”, yttrade Albert Einstein 1924. Einstein var övertygad världsfederalist, en idé från antiken som förklarar att människor är medlemmar av en universell gemenskap.
Det är dags för oss som kallar oss för världsmedborgare att damma av världsfederalismen som vision för en mer rättfärdig värld genom att sträva efter en global union med federalistiskt statsskick. Varje land ska avstå delar av sin nationella suveränitet. Genom en global rättsordning kan mellanfolkliga konflikter lösas fredligt. En världslag ska stiftas av ett demokratiskt valt världsparlament och hävdas genom världspolis.
Fredstanken är central inom världsfederalismen likaså tron på internationell rätt och vårt gemensamma ansvar för att mänskliga rättigheter tillgodoses överallt.
Albert Einsteins liknelse mellan nationalism och barnsjukdomar är träffande. De är bägge svåra att kurera. Vi kan vara oense om vilka medel som ska användas i kampen. Men vi vet att i bägge fallen väntar något friskare i slutändan. Världsfederation är inte en utopi – utan ett mål för praktisk politik.
Birgitta Ohlsson, förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet (LUF)